Saknad…

2 oktober, 2012 § Lämna en kommentar

Karin,

Sakta men säkert tar jag mig fram.

Kommer på mig själv att jag gör en del sysslor enligt din modell. Varför?

Vill så gärna behålla det goda från dig. Den biten som formade mig under alla år vi var tillsammans.

Därför.

Jag är inte mer än människa. Väljer att inte låtsas. Tillåter mig själv av känna efter. Jag mår bättre.

Jag skulle vilja säga att jag saknar dig mindre och mindre. Inte idag.

 

Annonser

Okra…

2 oktober, 2012 § Lämna en kommentar

Om du undrar. Om du vill veta.

Karin,

Din dotter åt okra idag. Trodde inte att hon skulle gilla denna konstiga grönsak. Tvärtom. Blandade den med lite bondbönor. Hon pillade bort skalet på bönorna, och åt upp allt som serverades.

Din dotter vidgar sina smaklökar.

Torsken som tillagades försvann först. Hon gillar fisk.

Idag har det varit en bra dag. Hon har varit lite trött, men glad.

Karin, vår dotter är alltid glad.

Hon har städat badrummet idag igen. Det är hennes nya syssla. Hon trivs.

Nu är hon i drömmarnas värld. Hennes andetag är djupa och hon är total avslappnad. Avundas henne.

 

 

Jag gav mitt allt…

30 september, 2012 § Lämna en kommentar

Karin,

När vi bodde under samma tak, gjorde jag det bästa jag kunde. Det räckte inte. Du tröttnade och lämnade.

Idag har jag återhämtat mig. Idag kan jag återigen le. Det har gjort ont ska du veta. Trodde aldrig att jag skulle be och böna.

Patetiska försök.

Jag skulle vilja hålla med den stora skaran som säger att du gjorde fel i att lämna mig. Men det gör jag inte. Det är bara du som vet varför, och jag accepterar det.

Jag var ledsen. Jag var arg. Jag var frustrerad och övergiven. Nu är jag hel igen. Den skugga som var mitt forna jag är nu borta. Min gestalt är åter av glans och självsäkerhet. Jag behöll lite och har nu ökat.

Vi har en dotter tillsammans. Du och jag har inte en framtid tillsammans. Du och jag har en framtid som är beroende av oss i bästa samarbetsförmåga.

Jag skulle vilja säga att jag saknar dig mindre och mindre. Det kan jag inte. Inte än.

Lärdom & kunskap…

28 september, 2012 § Lämna en kommentar

Har nyss läst Omid Aghajaris text i SVD.

I ärlighetens namn så lyfter jag på hatten. Denna text illustrerar så tydligt vad som saknas. Hoppas att likasinnade uppfattar texten på rätt sätt.

Dagen efter…

28 september, 2012 § Lämna en kommentar

Om du undrar. Om du vill veta.

Karin,

Igår fyllde vår dotter fem år.

Hon var världens gladaste lilla tjej. Hon hade fyllt en hand. Fem fingrar, en stor tjej nu.

Första gången jag firar hennes födelsedag själv. En märklig känsla. Tidsvis en tom sådan. Ville så gärna skaka av mig den. Du var inte här. Hennes glädje övertog.

Jag gjorde i ordning en bricka med en liten tårta och sjöng för henne. Hon strålade. Hon öppnade sina presenter.

Jag må kanske inte vara världens bästa respektive enligt dig Karin, men jag är världens bästa pappa, om du frågar vår dotter.

Jag ler idag. Dagen efter hennes födelsedag. Jag kommer att le imorgon.

Strumpbyxor…

26 september, 2012 § Lämna en kommentar

Om du undrar. Om du vill veta.

Karin,

05.06 imorgon fyller vår dotter fem år. Vill så gärna väcka henne då och ge henne världens kram. Håller mig till 07.00.

Jag har sagt det förr säger det igen. Två ögonblick i mitt liv som förändrade allt. När jag träffade dig och när vår dotter föddes. Jag är dig evig tacksam för att jag fick bli far till vår lilla tjej.

En liten lerig tös väntade på mig idag på förskolan. Slutade tidigare och hämtade henne med god marginal. Barnen var ute och roade sig i vattenpölarna. Vår dotter satt i en.

Hon hade haft en strålande dag. Berättat för alla om att hon skulle fylla år. Fylla en hand. Fem fingrar.

Hon var pigg, glad och strålade av god vigör.

Hon klippte bort alla etiketter på sina nya strumpbyxor.

Nu ligger hon där och susar. Jag har slagit in hennes presenter. Köpt en liten tårta.

Första firandet då det är bara hon och jag. Jag lovar att göra mitt bästa. Ska sjunga på alla språk jag kan.

Karin, om du vill veta. Om du undrar.

Ett samtal är allt som behövs. Att inte vill vara under samma tak, behöver inte vara anledningen till att du inte vill veta hur det är med din dotter.

Snart är hon fem år. Det vet hon. Hoppas att hennes drömmar är av den vackraste sorten och jag inte snoozar och glömmer göra i ordning hennes bricka med tårta och ljus.

Om du vill veta. Om du undrar..

En dämpad känsla…

26 september, 2012 § Lämna en kommentar

Jag vill njuta av min vardag till fullo. Det kan jag inte. Du finns tyvärr kvar.

Inte bara som mor till vår dotter. I det vardagliga påminns jag smärtsamt om din frånvaro.

Jag vet att det blir lättare med tiden.

Min roll som far till vår dotter är något jag axlar med stolthet. Med glädje. Med kärlek.

Jag måste intala mig att jag får glänsa i den rollen i min ensamhet. Du vill inte ta del av det. Har accepterat det.

Sakta men säkert tar jag mig vidare. Men frågan som dyker upp varje dag, är varför du var tvungen att vara så iskall? Var du tvungen att göra mig så illa.

Jag behandlade dig alltid med omsorg, kärlek och respekt.

Karin, det finns bättre sätt att ända ett förhållande.

Du valde det smärtsamma alternativet. Smärtan kommer att avta. Jag vet att det tar tid.